En måndag.
Hur kommer det sig att alla unga vill se äldre ut och alla äldre vill se yngre ut? Varför bara inte acceptera den man är? Den ålder man är i och hur man ser ut? Varför stå och klaga, man ser ut som man gör och det är så det ska vara.
Hur som helst, dagens händelser ännu en gång.
Upp klockan sju, åka till skolan 08.10 trött och förstörd. Framför mig hade jag endå en lugn dag, trodde jag. I skolan började vi med dramaövningar, vilket var skapligt kul. Trivs allt mer i klassen, det ser ut att bli bra.
Efter lunch gick vi iväg och bowlade. Så började jag "självklart" med en strike. Sedan gick det utför men vann endå.
Efter skolan åkte jag in till stan utan att ha en aning om hur jag skulle ta mig dit. Satt mig på roslagsbanan utan att veta vart jag skulle kliva av så åkte hela vägen till slutstationen. Men det gick bra, hamnade på tekniska och tänkte ta tunnelbanan till centralen. Vilket gick åt helvet. Kom bara till Östermalm och klev av där för att tåget alltid stannade på grund av felen som uppstod av åskan och allt regn. Så Östermalm av alla ställen, där jag absolut inte passar in. Snobbar, rika människor och ytterligare snobbar. Hur som helst så väntade jag på den så kallade B där. Följde med honom till läkaren i allt regn. När vi gick därifrån hade regnet avtagit och vi gick hem för att ta det lugnt och kollade på tv.
Kom hem 20.20 åt middag och nu sitter jag här.
Östermalm.
Rootsaga?
Jag sitter ner och saken är den att jag tänker desstomer.
Vad som händer runt omkring mig och de människor jag ser.
Allt blir så mycket svårare när tankarna blir fler.
Värderingar, funderingar om livets korta tid.
Kanske är du ändå med mig fast det skiljer många mil
När vi lever med varandra räcker tiden aldrig till,
men ikväll är jag så ensam där jag sitter i mitt rum.
Varje timme blir oändligt lång precis som jag vill,
annars hade denna texten aldrig någonsin kommit till.
Den här texten verkar sann men den kanske bara är fantasi,
men kan hoppas och tro att paret som den handlar om är vi.
Att jag känner så här kan vara det där med kärlekens magi.
När vi lever med varandra räcker tiden aldrig till,
men ikväll är jag så ensam där jag sitter i mitt rum.
Varje timme blir oändligt lång precis som jag vill,
annars hade denna texten aldrig någonsin kommit till.
Rullsand.
Så sitter man här framför datorn igen efter en helg i Rullsand, Gävle.
Åkte dit med Mickan, hennes familj, norrtäljes brevbärare och hans familj.
Första kvällen misslyckades vi med en grillning och fick ta stekpannan till hjälp. En gångsgrillar är inte alltid det bästa. Kvällen fortsatte sedan med lite dricka, strandpromenad och en titt runt campingen.
Jag och Mickan var ute efter lite ögongodis eller några i vår ålder att umgås med, men troligen var vi för sent ute. Högsäsongen var över och pansionärernas tur att åka iväg och njuta av små trånga stugor, hårda sängar och en otroligt fin sandstrand.
Morgonen därefter vaknade vi upp med mer ryggont än tidigare och traskade trötta ner till stranden, med oss hade vi brevbärar familjen. Där mannen redan hade börjat på sina första öl.
Stranden var underbar, fortfarande inte så intressanta människor men det gjorde inget för jag gick bara i vattnet, doppade fötterna och lade mig sedan och solade. Hoppades på att få en lugnt stund på straden. Men inte då, Kelle (brevbäraren) pratade, pratade och pratade.
"Du skulle inte klara vara tyst en minut äns?!"
"Jodå, det kan jag visst. När jag var......"
"Om du inte är tyst i 20 minuter får du inte dricka något mer idag!"
Och han höll tyst. Otroligt.
Efter två timmar på stranden gick jag och Mickan upp för att duscha och göra i ordning oss. Sedan for vi in till Skutskär. Det väckte allt gamla minnen. Pappa & hans sambo hade lägenhet där ett tag medan hon jobbade där. Det var bara under ett år men ändå hann jag uppleva saker. Som t.ex. Cityfesten i Gävle förra året. Hur som helst så handlade vi öl, cider, pizzor och en massa godis till kvällen där sedan for vi hem igen. Där åt vi pizzorna och så väntade vi på några av Mickans mammas gamla barndomskompisar.
Så satt vi utanför stugan resten av kvällen. Skratta åt kelle och mös.
Dagen efter packade vi och for hem.
Mickan på en bit av stranden.
Tv-estet på Täby enskilda.
Bussen till skolan gick 8.55 vilket var 30 minuter tidigare än vad jag hade kollat upp kvällen innan. Men jag vaknade klockan sju, duschade, gjorde i ordning mig och åt frukost så gott jag kunde.
Från 639 böt jag till 627 vid roslagsnäsby, inte det lättaste blond som jag är. Framme vid skolan satt jag och väntade på uppropet i en halvtimme och kollade på alla nya ettor som skulle börja skolan. Uppropet gick till så att dom informerade om vilken lärare som skulle ha vilken klass och så blev vi sedan uppropade en efter en och gick upp för trappan in i skolan.
Under dagen visades vi runt, fick en massa information och papper. Som tur var så var jag inte allt för folkskygg denna dag för att kunna skaffa mig några möjliga vänner. Lunchen betod för min del av en cola och en kexchoklad. "Sandra, det var du som åt kexchoklad ja". Så kan det gå. Alltid ett sett att minnas ett namn, men det brukar bli annat en kexchokladSandra. Men denna gång fick det gå ann.
Greenroom, där spelas det teater och sedan läggs den bakgrund man önskar på.
Allt.
